bonjourlafrance.blogg.se

Sitter vid matbordet igen. Samma kaos som vanligt. Orkar inte att jag aldrig kan få äta i lugn och ro. Det är faktiskt riktigt jobbigt.

Anyway, snart är det helg.

 

PL och barnen har ägnat eftermiddagen till att bära upp och installera en sprillans ny 40tums 3D-tv komplett med alla existerande Wii-kontroller på övervåningen. Och med tillhörande 589 spel till barnen. Vad gör man inte för lite egentid framför tvn?

 

À bientôt! /Elin

 

 

 

Idag har varit en lugn och lätt dag. (Fram tills för någon timme sen i alla fall). Jag har varit ensam med barnen idag och det tycker jag är så skönt. Två av deras kompisar har varit här, och det låter ju kanske jobbigt, men det är grymt. Då leker de med varandra, jag kan dricka te och slappa och om de är något kommer de till mig. Perfekt. Tror att jag ska be dem bjuda in sina vänner oftare på onsdagar!

 

Nu är jag dock trött. Kroppen ville inte vakna redan imorse, och den senaste timmen vid matbordet har jag desperat försökt testa en snäll taktik med barnen när de inte lyssnar. Jag ber dem 4,5,6 gånger lugnt och samlat att äta eller att sätta sig ordentligt, eller att sluta kasta servetter på varandra. Men utan resultat. Jag lutar mig fram och säger "Tess. Kan du äta är du snäll?" Jag vet att hon hör mig, men jag blir hundra procent ignorerad. Efter 45 minuter av detta ouppfostrade beteende klickade jag. Varpå Tess börjar fnissa åt mig. Då klickade jag fullständigt. Och jag undrade varför det alltid krävs att jag blir arg innan de lyssnar? Att de inte lyssnar när jag försöker be dem snällt en miljon gånger?

 

Om 30 dagar åker jag hem i 10 dagar. Jag längtar!

 

À bientôt /Elin

 

 

 

 

Idag sa jag och mina bästisar hej då till Michelle på flygplatsen. Det var riktigt jobbigt. Kommer bli så fruktansvärt tomt utan dig min bästa extra-mamma! ;) Men vi ses ju snart!!

 

Vet förresten inte vad som tagit åt mig idag riktigt. Har känt i flera veckor att jag liksom inte orkat ta tag i saker, har inte haft någon energi alls att anstränga mig i huset... Men idag såg jag mig bara omkring och tänkte "nä nu får det faktiskt vara nog." Så jag har jag åstadkommit sjukt mycket:

 

Känner mig faktiskt jättenöjd med mig själv och jag fick beröm från pappan för första gången på 6 månader.

 

Nu: Skype med mina underbara morföräldrar!

 

Bisous /Elin

 

Igår var en dålig dag, jag hade inget tålamod alls. Ingen lyssnade på mig, och när jag försökte hjälpa till med läxor fick jag himmlande med ögonen tillbaka. "Öh, du fattar ju ingenting." Fast jag mycket väl vet att 49-7 blir 42, och inte 43 som hon hade svarat. Jag försöker gång på gång förklara att jag faktiskt är en vuxen, som gått i skolan i hela 12 år, dvs 4 år längre än hon levt. Visst jag kan säga fel på franska ibland, men det betyder inte att jag inte kan räkna matte för åttaåringar, eller för den delen både stava och böja en hel hög med franska verb som hon inte ens lärt sig än. Jag brukar säga att eftersom jag är ungefär 12 år äldre än henne så kan vi utgå från att jag alltid har rätt. Men det verkar inte gå in, för när jag stod och tittade i bokhyllan på biblioteket säger hon; "Men varför tittar du i den hyllan? De där böckerna är ju för vuxna." Suck!

 

Idag var dock en bra dag, utan större kriser, och vi gjorde pizza i ungen till middag.

Det går verkligen upp och ner, men allt känns ändå så fruktansvärt långtråkigt. Mamman påpekade att varje gång hon kommer hem så står jag och lagar mat med mina hörlurar på, istället för att leka med barnen. Öh, hur ska jag kunna leka och laga mat samtidigt? Då blir det ingen middag lagom tills hon kommer hem.

Stunden när jag lagar mat är den bästa på hela dagen, jag får lyssna på radio. Dokumentärer, sommarprat, humorprogram. Men mest dokumentärer. (Ja jag är en tönt.)

Men jag tror att mina hjänceller håller på att tvina bort av intelligent understimulering på dagarna, när det enda sällskap jag har är två barn på 5 och 7 år. Jag blir i alla fall fruktansvärt rastlös.

 

Nu sitter jag i ett tomt och kolsvart hus och ska försöka väcka mitt huvud med en läxa till imorgon.

 

À bientôt /Elin

 

Jag stod på gatan och bara njöt en lång stund förut. Löjligt egentligen hur lite snö kan göra en så lycklig. Barnen blev helt vilda! Det är väldigt ovanligt med snö Paris, och jag tyckte lite synd om dem som inte har fått växa upp med snöbollskrig, lovikavantar, genomblöta termo-byxor och snögubbar. Det är något fint med våra vintrar ändå. Även om de är alldeles för mörka och jävliga ibland.

 

Apropå mitt förra inlägg, så vill jag bara passa på att säga att jag absolut uppmuntrar er att åka som au pair till ett annat land! Det gör jag verkligen.

Men man ska tänka igenom det beslutet noga. För det passar inte alla, och man ska vara klar över vad jobbet innebär.

 

Jag är alltid ärlig på min blogg. Är något bra, så skriver jag det. Är något skit, så skriver jag det, och just nu är jag inne i en period då jag tycker det är jobbigt. Man kan väl inte bara ha det bra hela tiden.
Det betyder bara att det kan bli bättre.

 

Med det sagt, idag är det onsdag. Kravlade upp ur sängen lite innan 10, krånglade på barnen kläder och lämnade av dem på aktiviteter. Jag har ingen aning om vad vi ska göra idag, så det blir nog en lugn (läs: tråkig) dag. Haha. Tur att jag har 7 säsonger av Grey's anatomy på datorn... :)

 

À bientôt! /Elin

 

Det snöar i Paris, och jag försöker liksom att hålla mig samman.

Jag försöker så mycket att skapa mig ett hem här, att trivas. Jag gör verkligen mitt bästa.

Men det är svårt ibland. Ibland känns det bara som att jag är någon sorts illegal flykting som bor nere i källaren. Utan lov att visa sig. När PL har besök hemma smyger jag runt och hukar mig. Skäms. För att jag vill gå upp i köket i mjukisbyxor och steka fiskpinnar. Blir inte presenterad för några gäster.

 

Jag gör mitt bästa för att komma ihåg all tvätt, att byta sängkläder, att plocka undan, laga middag, packa gympapåsar osv osv. Fösöker hålla koll på allt i två hus. Men ibland glömmer jag. 

 

Jag gör mitt bästa.

 

 

Onsdagen är avklarad. Känns skönt.

Har inte hunnit bogga så mycket den här veckan eftersom skolan har börjat igen. Läser numera ekonomi-franska, och jag ångrade mig lite redan innan läraren ens hunnit öppna munnen, då hon skrev H.M (human resources) på tavlan. Trååååkigt. Höll på att somna redan första halvtimmen haha!

Men ska försöka göra en ny ansträningen på måndag!

 

Hade en väldigt mysig champagnefrukost med mina damer i måndags för att fira Iselins födelsedag. På lördag firar vi mer!
Sedan har veckan varit lite starten på det nya halvåret, med alla barnens rutiner som kommit igång igen och sådär. Känns bra ändå, även om det svider lite att jag precis varit hemma i Sverige... För att jag längtar hem mer nu än innan, nu när jag precis träffat alla jag saknar.

Men nu ser vi fram emot våren!

 

À bientôt! /Elin

Bonsoir!

 

Det här trodde jag aldrig skulle hända, jag mat-bloggar. Jag har fått frågan om jag kan lägga ut receptet på min pumpa- och potatissoppa som är både min och barnens favorit. Den är tagen från en fransk kokbok men modifierad lite av mig såklart. Egentligen ska man ha fläsk i, på sann bondetradtion, men jag tycker den är godare vegetarisk.

 

 

Börja med att skära potatisarna och pumpan i stora tärningar. Koka potatisen 5 min i saltat vatten, släng sedan i pumpan och koka allt i 10 min till. Det ska gå att mosa bitarna lite mot kanten när de är klara.

Häll av allt vatten och lägg bitarna i matberedaren. Mixa till en grov puré.

Häll tillbaka allt i kastrullen och tillsätt mjölken. Koka på låg värme och häll i 3-4 stora skedar crème fraiche. Salta rätt mycket, peppra, smaka av.

 

Nu sitter barnen och skrapar tallrikarna, för den är faktiskt jättegod. Mat-Tina se upp!

Bon apetit!

 

2012 var ett år då mycket ändrades, och jag tror att jag lärde mig saker om mig själv. Jag hade en grym sommar med alla mina vänner, och det är nog den jag kommer minnas mest från detta året. Här kommer en liten resumé på året som gått!

Bonjour!

 

Ligger hemma och kollar på film och dricker litervis med te. Mysigt.

Men jag undrar lite var familjen tagit vägen... Har inte hört något från dem sedan jag åkte hem till Sverige, och de har inte kommit hem till huset än. Lite konstigt att de inte frågat om jag är tillbaka i Paris? Jaja de kommer väl hem snart. Jag njuter av att ha huset för mig själv lite, fast det skulle ju inte skada med kompisar att umgås med! Men både michelle och iselin är i Norge, och åshild är sjuk och ska dessutom sitta barnvakt hela veckan... Så det blir nog te och film för mig ett litet tag till.

Tills jag måste handla mat, det är nästan helt tomt i kylskåpet.

 

Dagens I-landsproblem?

 

À bientôt /Elin

 

Bonsoir!

 

Nu är jag tillbaka i Paris igen efter en jättemysig tid i Sverige. Jag hann med att träffa alla mina vänner, min familj, fira en vit jul (!), och komma hem till mitt Göteborg ett tag. Underbart!

 

Men nu är jag "hemma" igen i ett tomt hus. Vet inte riktigt när familjen kommer hem igen, men jag klagar inte haha.

 

Nyår firades igår med många fina vänner, först mysig middag hos Ayla och sedan knödde vi oss fram med ungefär 2 miljoner andra i tunnelbanan fram till eiffeltornet. 12-slaget jublades in tillsammans med folk från hela världen, massa champagne och fyrverkerier. C'est la classe!

Sov hos Iselin inatt och vi har spenderat dagen i hennes lilla stuga med var sin subway, cola och Disneyfilm. Koselig.

 

Bjuder på lite bilder från de första minuterna på det nya året!

À bientôt /Elin