bonjourlafrance.blogg.se

Bonjour!

 

Nu sitter jag här, i detta köket, en sista gång. Det känns verkligen heeeelt sjukt. 

Det här året har varit helt sjukt. Det värsta och det bästa någonsin.

 

Just nu håller jag på att packa, städa, och allmänt kaosa runt. Elin var här för en stund sen och dumpade lite grejer hon inte får plats med i sina väskor (runt 4 kilo), eftersom min minsta bara vägde 14 kilo innan. Jag försöker inse att jag faktiskt kommer vara hemma imorgon, men det är för konstigt för att riktigt ta in.

 

Igår var sista dagen jag faktiskt jobbade, och när jag skulle lägga barnen stannade jag med dem lite extra, speciellt Tess. Hon älskar verkligen när man kittlar henne innan hon ska sova, så jag kittlade henne tills hon vrålade haha. Sen när jag tänkte gå så ville hon att jag skulle stanna en liten stund till. Så jag satt hos henne tills hon somnade. Tror till och med jag fick något i ögat där ett tag, hon är ju så söt när hon sover ändå den lilla grisen. 

 

Sa hej då till Iselin och Åshild igår kväll. Efter att vi spenderat några sista timmar tillsammans framför eiffeltornet, och sett det glittra tillsammans en sista gång. Så otroligt jobbigt, och vi bara grät alla tre. 

Jag har verkligen hittat några av de finaste vännerna jag någonsin träffat här. Och även om de bor i Norge och inte på andra sidan jorden, så gör det fortfarande ont i hjärtat att jag inte kommer kunna se dem nästan varje dag längre. Vi har varit så tighta här, vi har varit som en egen liten familj.

 Bonsoir!

 

Våran sista vecka började igår morse med en väldigt mysig frukost på trappan till Sacre Coeur. Vi var där tidigt, så det var inte överdrivet mycket turister.

Häftig känsla att sitta tillsammans och äta baguette, ost och croissanter (glöm inte mousserande vin för 1,5 €) med hela Paris i morgonsolen framför sig. 

 

Efter det blev det en promenad längs Pont Neuf, och vi fick med oss lite smågrejer hem till våra familjer.

Vi passade även på att hänga ett lås på Pont des Arts med våra namn på. ♥ Finaste vännerna.

 

Idag var det barnens sista skoldag. Att hämta dem på skolan är faktiskt något jag började gilla mer och mer med det här jobbet. När alla barnen springer ut genom dörren som en stor vrålande klunga, och Tess ansikte skiner upp när hon ser mig vid staketet. Gulleunge. 

 

Det som varit otroligt skönt de här sista månaderna är att barnen lyssnar så himla bra på mig nu. Precis så bra som jag aldrig trodde de skulle lyssna. Jag behöver sällan säga till mer än två gånger, och ibland kan det räcka med en blick för att de ska förstå att de ska sluta med något. Otroligt skönt som sagt. Jag hade nog inte orkat vara kvar här länge till när familjen är som den är, plus att ha barn som inte lyssnar...

 

Imorgon ska jag köpa en resväska till. Alla mina kläder kommer omöjligt aldrig någonsin i denna världen eller i ett annat paralellt universum gå ner i den jag redan har. Det är jobbigt att bo i modets mecka. Suck.

 

À bientôt! ♥ /Elin