Ibland måste man säga "3"

0kommentarer

Bonsoir!
 
Jag är helt slut just nu. Det har inte varit en speciellt jobbig dag i allmänhet, och jag tycker att jag bara får bättre och bättre kontakt med tjejerna nu. Men Tess, den minsta på 5 år, har verkligen prövat mitt tålamod idag. Igen. Hon ville inte äta sitt mellanmål först, men sen läste jag en bok för dem och vi övade på lite engelska ord så då var det lugnt igen. Efter några rundor med kurragömma ville de leka med kapla. Efter ett tag sa jag att nu måste vi plocka undan och ta ett bad. Då började hon smågråta lite, och ville inte hjälpa till.
 
Jag vet inte om jag har berättat om 1-2-3 metoden jag kör med dem? Det funkar jättebra, för de vet att jag menar allvar och de vill inte komma till nummer 3... Jag säger först "1", och väntar på att de ska göra som jag bett dem, sedan säger jag "2", och då brukar de nästan alltid ge sig. Men just idag funkade det inte, så då måste man tyvärr säga "3", och lyfta in ett vrålande barn i hörnet en stund som bestraffning. Vrålandet brukar hålla på i ungefär en kvart, sedan förklarar jag tydligt varför jag satte dem i hörnet, och ber dem säga förlåt. Allt är frid och fröjd. (Super-nannys metod!)
Bara det att vrålandet inte slutade idag. Det fortsatte, och fortsatte, jag försökte förklara, men det hjälpte inte, och det slutade med att hon vrålade och grät i över en timme. Det blev inget bad idag förklarade jag för mamman när hon kom hem...
 
Jag har i alla fall haft en vecka ledigt, två veckor skollov, och en mysig helg. Jag och mina jentor var bland annat på Café de Flore i Saint-germain de près, (ett väldigt känt café i Paris, den värsta notan jag har sett) på Magasins de Printemps, samt på lite sight-seeing i Belleville.
 
Hoppas att ni mår bra där hemma i Sverige! Saknar er alla.
À bientôt/ Elin


 
barnen, fritid,

Kommentera

Publiceras ej