bonjourlafrance.blogg.se

Bonsoir!

 

Jag är hemma igen. Som ni säkert vet! Jag har haft många fantastiska sommarveckor med vänner och familj i mitt Göteborg som välkomnade mig med sitt finaste väder. Så bloggen har fått vila ett tag. Men jag vet att flera av mina trognaste läsare väntat på mina reflektioner och sista tankar om mitt år i Paris. Så här kommer en lista på några viktiga saker jag lärt mig.

• Jag har lärt mig att allting har ett pris.
  Att få bo ett år i Paris fyllt med roliga resor, nya vänner och fransk kultur krävde ansträngning, uppoffringar och hårt otacksamt arbete.
  
  
•  Jag har lärt mig uppskatta våra värderingar på ett nytt sätt.
  Vår hälsosamma syn på jämställdhet, homosexualitet och barnuppfostran, till exempel.
  
  
• Jag har lärt mig nya gränser.
  Det finns en gräns för hur dåligt man kan bli behandlad som anställd, och som person. Nu vet jag var den gränsen går, och att jag måste våga sätta mina egna villkor. 
  
  
• Jag har lärt mig hur jag inte vill vara som förälder.
  
  
  
• Jag har lärt mig att ta vara på mig själv.
  Paris är en stor stad, och man måste vara lika tuff som gatu-smart ibland för att klara sig från problem.
  
  
• Jag har lärt mig massor av franska! 
  Är riktigt stolt över hur långt jag kommit i mitt mål att bli helt flytande. 

Bonjour!

 

Nu sitter jag här, i detta köket, en sista gång. Det känns verkligen heeeelt sjukt. 

Det här året har varit helt sjukt. Det värsta och det bästa någonsin.

 

Just nu håller jag på att packa, städa, och allmänt kaosa runt. Elin var här för en stund sen och dumpade lite grejer hon inte får plats med i sina väskor (runt 4 kilo), eftersom min minsta bara vägde 14 kilo innan. Jag försöker inse att jag faktiskt kommer vara hemma imorgon, men det är för konstigt för att riktigt ta in.

 

Igår var sista dagen jag faktiskt jobbade, och när jag skulle lägga barnen stannade jag med dem lite extra, speciellt Tess. Hon älskar verkligen när man kittlar henne innan hon ska sova, så jag kittlade henne tills hon vrålade haha. Sen när jag tänkte gå så ville hon att jag skulle stanna en liten stund till. Så jag satt hos henne tills hon somnade. Tror till och med jag fick något i ögat där ett tag, hon är ju så söt när hon sover ändå den lilla grisen. 

 

Sa hej då till Iselin och Åshild igår kväll. Efter att vi spenderat några sista timmar tillsammans framför eiffeltornet, och sett det glittra tillsammans en sista gång. Så otroligt jobbigt, och vi bara grät alla tre. 

Jag har verkligen hittat några av de finaste vännerna jag någonsin träffat här. Och även om de bor i Norge och inte på andra sidan jorden, så gör det fortfarande ont i hjärtat att jag inte kommer kunna se dem nästan varje dag längre. Vi har varit så tighta här, vi har varit som en egen liten familj.

 Bonsoir!

 

Våran sista vecka började igår morse med en väldigt mysig frukost på trappan till Sacre Coeur. Vi var där tidigt, så det var inte överdrivet mycket turister.

Häftig känsla att sitta tillsammans och äta baguette, ost och croissanter (glöm inte mousserande vin för 1,5 €) med hela Paris i morgonsolen framför sig. 

 

Efter det blev det en promenad längs Pont Neuf, och vi fick med oss lite smågrejer hem till våra familjer.

Vi passade även på att hänga ett lås på Pont des Arts med våra namn på. ♥ Finaste vännerna.

 

Idag var det barnens sista skoldag. Att hämta dem på skolan är faktiskt något jag började gilla mer och mer med det här jobbet. När alla barnen springer ut genom dörren som en stor vrålande klunga, och Tess ansikte skiner upp när hon ser mig vid staketet. Gulleunge. 

 

Det som varit otroligt skönt de här sista månaderna är att barnen lyssnar så himla bra på mig nu. Precis så bra som jag aldrig trodde de skulle lyssna. Jag behöver sällan säga till mer än två gånger, och ibland kan det räcka med en blick för att de ska förstå att de ska sluta med något. Otroligt skönt som sagt. Jag hade nog inte orkat vara kvar här länge till när familjen är som den är, plus att ha barn som inte lyssnar...

 

Imorgon ska jag köpa en resväska till. Alla mina kläder kommer omöjligt aldrig någonsin i denna världen eller i ett annat paralellt universum gå ner i den jag redan har. Det är jobbigt att bo i modets mecka. Suck.

 

À bientôt! ♥ /Elin 

 

Jag tror att jag dör snart. 

Denna hettan alltså. Och ja, jag vet att man inte får klaga på värme om man är svensk, men när man stått med handlederna under iskallt vatten i 20 minuter med en dunkande huvudvärk trots ett vätskeintag på en liter i timmen får man klaga. Bara lite.

 

Barnens kompisar är här och leker idag vilket inte gör min dag lättare. Det är i och för sig rätt lätt sålänge de inte bråkar. 

 

Herregud nu kom precis den värsta åskknallen jag hört!! Haha barnen bara vrålade och sprang och gömde sig! Antar att det blir lek inomhus resten av dagen.

À bientôt! /Elin

Bonsoir mes amies!

 

Precis hemkommen från Versailles där vi haft bästa picknicken i den stora parken. Vi hade kokat pasta för ungefär 10 personer hemma hos Issa igår så vi hade rätt mycket mat! Riktigt mysigt och perfekt temperatur på kanske 22 grader. 

 

Igår satt jag barnvakt för 6 (!) galna barn mellan 5-10 år. Tre familjer kom och dumpade sina barn hos oss för att gå på någon middag så det var bara att ställa upp. Jag och Cedric (barnvakten till en av familjerna) lyckades faktiskt hålla situationen någorlunda under kontroll. Middag, lek, tv-häng och popcorn i soffan var mycket uppskattat. Att sedan få alla i säng, och få dem att stanna där var en annan sak. En och en halv timme tog det innan alla slutat kittla varandra, gnälla över att lakanen var "tjejiga", kasta kuddar, och hittat sina gosedjur. Dessutom var jag tvungen att sitta hos två av dem tills klockan 1 på natten och vakta så ingen trollkarl kom och kidnappade dem. (?)

 

Hur som helst har jag haft en bra helg. 

I fredags var vi ute och käkade pizza och hade tänkt åka hem och lägga oss i tid. Vi missade tåget, hamnade istället på Café Oz och hade en riktigt bra kväll. Så kan det gå! 

 

 

Puss och kram ♥ /Elin

Bonsoir!

Herregud idag har det verkligen varit kaotiskt.

Tess har haft födelsedagskalas och jag hade liksom inget annat val än att styra upp hela köret i princip.

Mamman lämnade en milslång lista på allt som skulle fixas innan lunch. Göra godispåsar, gömma presenter, sy in en kjol, göra en chokladtårta, blåsa ballonger, handla snacks osv osv...

 

Klockan 14 drog infernot igång. 10 barn med en konstant ljudnivå på 180 decibel och en energinivå som skulle kunna driva ett kärnkraftverk i en vecka stormade in genom dörren.

Jag satte mig inte ner en enda gång innan klockan blev 17.30. Lång dag vill säga.

Men Tess verkade jättenöjd, sprang glatt runt med hela munnen full av godis med sina nya saker i händerna och strålade som en liten sol. Jag sjönk ner i närmaste soffa med chokladsmet på armbågarna, genomsvett, nerkladdad med ansiktsfärg och med ett berg av presentpapper och engångstallrikar runt mig.

 

Nu får du faktiskt vara mig evigt tacksam. 

 

Bonsoir!

Idag har varit en riktigt bra dag! Onsdagen, vilket ju som bekant betyder barnpassning i 12 timmar, gick otroligt fort. Efter aktiviteter och lunch lekte de först på gården med grannarnas barn = Elin solar på altanen.
Sen lämnade jag av dem hos en kompis = Elin solar på altanen.

Det har varit högsommarvärme igen med 24 grader! Men jag kan trösta er med att det ska bli 15 grader i helgen och nästa vecka. Så ni inte behöver bli för deprimerade... :)

 

 

Kom på idag att efter snart 8 månader så lyssnar verkligen barnen bra på mig. (Oftast.) Nu vet de exakt vad som gäller, och jag behöver oftast bara be dem en eller två gånger. Så otroligt skönt då jag verkligen kämpade i total motvind i början. Nu ropar de till och med på mig ibland fast mamma eller pappa är hemma. Det känns ju såklart väldigt bra. 

 

À bientôt! /Elin ♥

 

Jag vet, rubriken är sjukt dramatisk. Men jag tänkte förklara vad det handlar om, för ett mindre blodbad var det faktiskt haha.

Vi var påväg hem från skolan och Tess gick och höll mig i handen. "Nu blundar jag och så får du leda mig!" säger hon och stänger ögonen. Men jag hör inte eftersom jag är upptagen med att kolla om det kommer några bilar vid övergångsstället. Så hon tar några steg frammåt och pang, går rakt in i en stolpe.

Om det hade varit Lilou hade hon fått lite ont i huvudet och så var det inte mer med det. Men det var Tess, och Tess har haft massa slangar i näsan när hon var bebis för hon hade problem med att andas själv. Det gör att hon lätt blöder näsblod.

Den här gången blödde hon MYCKET näsblod. Hon vrålade och blodet tog aldrig slut. Det bildade en imponerande röd pöl på gatan, det kladdade ner kläderna, medan förbipasserande tanter stannade och oroligt undrade vad det var som hade hänt. De trodde väl att jag var en galen barnmisshandlare eller något i den stilen. 

Fick tillslut tag på en näsduk som räckte tills vi kommit hem. Sen fick hon ligga med huvudet bakåt i soffan tills det slutat blöda. 

Spänning i vardagen!

 

Hon fick trösta sig med en bit mango sen, vilket verkar ha gått hem i alla fall.

 

À bientôt /Elin ♥

 

Gud så gulligt. Jag smälte precis lite.

Jag hade precis förhört Lilou på hennes läxor och sedan sagt ja till att de fick kolla lite på tv. 

Så hon springer ut i vardagsrummet, men springer tillbaka till köket direkt igen. 

"Just det ja, jag glömde! Tack Elin." Och så ger hon mig en kram.
"Tack för vadå?" undrar jag lite förvirrat.

"Hmm, för att du lagar mat till oss, lär oss hur man torkar sig, gör mellanmål, låter oss ta en godis ibland och titta på tv!" 

Så fick jag en till kram.

 

Söta unge vad jag gillar dig ändå. ♥

 

 

Älskar verkligen att ha ett badkar. Jag kan ligga där i timmar och filosofera.

 

Dagarna går fort nu. Jag jobbar som i trans. Som en zombie. När jag slutar på kvällen tror jag alltid att jag glömt att göra något för att allt går så fort och rutinmässigt. Känns ju skönt på ett sätt, men ligger ju inte precis så mycket känsla bakom. 

 

Jag känner mig otroligt kluven också, för jag vill verkligen tillbaka till Sverige, längtar hem varje dag. Samtidigt som jag ju har ett liv här också. Det känns helt flippat när man tänker på det. Jag lever något slags konstigt dubbelliv. 

Har precis varit här i 200 dagar. 

 

 

När man bor i någon annans hus och förväntas ha ansvar för någon annans barn är det såklart inte friktionsfritt. Men jag kan bli irriterad när jag verkligen blir motarbetad. 

Jag står och lagar lunch, Tess kommer in i köket och säger "Elin jag är hungrig! Kan jag få en kaka?" Och jag svarar att nej det kan hon inte eftersom maten är färdig om 10 minuter och jag vill att hon äter duktigt. 5 min senare kommer hon in igen och säger "Kan jag få en till godis? Pappa gav mig en och sa att jag fick ta en till!" 

What! Sånt där känns så jäkla surt när jag försöker ge dem lite uppfostran så bara kommer han och sabbar allting.

 

Samma sak med att de ska lära sig torka sig själva när de vart på toa. Det kämpade jag verkligen med i början när jag kom hit, och jag gjorde upp ett avtal med dem att de skulle kunna det när jag åkte hem på jul. Sagt och gjort, de lärde sig på typ 3 veckor. Nöjd med det åkte jag hem. Men vad är det första jag hör när jag kommer tillbaka till huset?

"Pappaaaaa! Färdig!" Då har han struntat i vad jag lärt dem. Igen. Så sjukt irriterande. 

 

Nu: Aquarium de Paris! 

 

Puss & Kram/ Elin ♥

 

Bonsoir!

 

Vilken dag. Har jobbat drygt 9-21 och har lyckats hålla mig samlad, hålla energin uppe (en powernap på förmiddagen gjorde susen), och sysselsätta två vildar i 12 timmar! Tänkte skriva i lite stora drag om hur en vanlig onsdag för mig går till så får ni en lite inblick i vad jag har för mig. 

 

08.50: Dagen börjar hos Nathalie, ställer fram frukost till tjejerna i sömnen och säger hej då till Nat.

 

10.00: Dags att klä på sig sport/danskläder och bege sig till dagens aktiviteter.

 

10.30-11.20: En välbehövd powernap i ett tyst hus för att samla energi för eftermiddagen.

 

12.00: Hämtat upp barn, dags att laga lunch. Vid den här tiden är de oftast superhungriga och griniga, börjar oftast slåss eller gråta...

 

14.00: Biblioteket. Varannan vecka lånar vi 4 nya böcker och det är fullt med barn på biblan så de brukar gilla att gå dit. 

 

14.30: Handla mat på vägen hem.

 

15.00: Sagostund. Brukar falla för trycket och de får ta var sin godis, i utbyte mot att jag läser en liten lätt bok på engelska för dem. Hehe.

 

16.00: Mellanmål (och kaffe!) sen leker de lite som de vill.
Jag kör en tvättmaskin, hänger upp lakan på tork, stryker x antal kläder och sängkläder.

 

17.00: Bakade en kladdkaka med viss hjälp från Tess. Stökade mest ner hela köket.

18.00: Läxor med Lilou. Glosförhör.

 

18.30: Städa undan leksaker. Dusch eller bad. Alltid med stora protester och krångel.

 

19.00: Jag börjar laga mat, diskar en enorm disk samtidigt.

 

19.30: Middagen står på bordet. 

 

20.30: Barnen borstar tänderna, jag läser en bok för dem i sängen.

 

21.00: Sjunker ner i soffan helt slut men jävligt nöjd med mig själv!

Det är en rätt vanlig onsdag för mig. Behöver jag säga att jag längtar till helgen?

Bilder från dagen!

Kladdkaka!

Grönsaksgryta à la Elin

Hjälpreda/busunge

 

 

À bientôt! /Elin

 

 

 

Bonsoir!

 

Nu har den lilla hemmafrun gått av sitt skift. Idag har varit en ganska lugn dag, barnen är fortfarande sjuka så vi har varit hemma hela dagen. De har fått kolla på film och spela tv-spel, tagit ett bad och gjort läxor. Jag har tvättat håret på dem, borstat, torkat och gjort flätor. Det tycker de om, för jag säger alltid att det är så prinsessor blir omhändertagna när de har badat! 

 

Jag tror kanske att jag blivit lite vuxen av tiden här ändå.

 

À bientôt /Elin

 

Sitter vid matbordet igen. Samma kaos som vanligt. Orkar inte att jag aldrig kan få äta i lugn och ro. Det är faktiskt riktigt jobbigt.

Anyway, snart är det helg.

 

PL och barnen har ägnat eftermiddagen till att bära upp och installera en sprillans ny 40tums 3D-tv komplett med alla existerande Wii-kontroller på övervåningen. Och med tillhörande 589 spel till barnen. Vad gör man inte för lite egentid framför tvn?

 

À bientôt! /Elin

 

 

 

Idag har varit en lugn och lätt dag. (Fram tills för någon timme sen i alla fall). Jag har varit ensam med barnen idag och det tycker jag är så skönt. Två av deras kompisar har varit här, och det låter ju kanske jobbigt, men det är grymt. Då leker de med varandra, jag kan dricka te och slappa och om de är något kommer de till mig. Perfekt. Tror att jag ska be dem bjuda in sina vänner oftare på onsdagar!

 

Nu är jag dock trött. Kroppen ville inte vakna redan imorse, och den senaste timmen vid matbordet har jag desperat försökt testa en snäll taktik med barnen när de inte lyssnar. Jag ber dem 4,5,6 gånger lugnt och samlat att äta eller att sätta sig ordentligt, eller att sluta kasta servetter på varandra. Men utan resultat. Jag lutar mig fram och säger "Tess. Kan du äta är du snäll?" Jag vet att hon hör mig, men jag blir hundra procent ignorerad. Efter 45 minuter av detta ouppfostrade beteende klickade jag. Varpå Tess börjar fnissa åt mig. Då klickade jag fullständigt. Och jag undrade varför det alltid krävs att jag blir arg innan de lyssnar? Att de inte lyssnar när jag försöker be dem snällt en miljon gånger?

 

Om 30 dagar åker jag hem i 10 dagar. Jag längtar!

 

À bientôt /Elin

 

 

 

Igår var en dålig dag, jag hade inget tålamod alls. Ingen lyssnade på mig, och när jag försökte hjälpa till med läxor fick jag himmlande med ögonen tillbaka. "Öh, du fattar ju ingenting." Fast jag mycket väl vet att 49-7 blir 42, och inte 43 som hon hade svarat. Jag försöker gång på gång förklara att jag faktiskt är en vuxen, som gått i skolan i hela 12 år, dvs 4 år längre än hon levt. Visst jag kan säga fel på franska ibland, men det betyder inte att jag inte kan räkna matte för åttaåringar, eller för den delen både stava och böja en hel hög med franska verb som hon inte ens lärt sig än. Jag brukar säga att eftersom jag är ungefär 12 år äldre än henne så kan vi utgå från att jag alltid har rätt. Men det verkar inte gå in, för när jag stod och tittade i bokhyllan på biblioteket säger hon; "Men varför tittar du i den hyllan? De där böckerna är ju för vuxna." Suck!

 

Idag var dock en bra dag, utan större kriser, och vi gjorde pizza i ungen till middag.

Det går verkligen upp och ner, men allt känns ändå så fruktansvärt långtråkigt. Mamman påpekade att varje gång hon kommer hem så står jag och lagar mat med mina hörlurar på, istället för att leka med barnen. Öh, hur ska jag kunna leka och laga mat samtidigt? Då blir det ingen middag lagom tills hon kommer hem.

Stunden när jag lagar mat är den bästa på hela dagen, jag får lyssna på radio. Dokumentärer, sommarprat, humorprogram. Men mest dokumentärer. (Ja jag är en tönt.)

Men jag tror att mina hjänceller håller på att tvina bort av intelligent understimulering på dagarna, när det enda sällskap jag har är två barn på 5 och 7 år. Jag blir i alla fall fruktansvärt rastlös.

 

Nu sitter jag i ett tomt och kolsvart hus och ska försöka väcka mitt huvud med en läxa till imorgon.

 

À bientôt /Elin

Vaknade imorse kallsvettig efter mardrömmar, går upp i huset och tänker klä på tjejerna för att ta med dem till sina aktiviter. Hittar Lilou i badrummet, ser att hon är alldeles blek och ser helt förstörd ut. Hon har jätteont i magen, och jag frågar om hon behöver kräkas... Innan hon hinner svara har det redan hänt, och hon missar toan med några centimeter. Oh happy day.

 

Dessutom är alla vrålförkylda utom jag. Jag känner mig som omringad av leprasjuka, vill absolut inte bli förkyld nu! Skulle vara världens absolut sämsta timing. Och en omgång kräksjuka lockar inte heller direkt. Så jag tvingar barnen att handsprita sig oavbrutet, och håller tummarna att jag klarar mig ifrån allting!

 

Huset är faktiskt fint julpyntat nu. Vi hittade en flyttlåda med massa pynt i tvättstugan, så eftermiddagen med barnen var riktigt mysig.

 

Nu känns det skönt att bara sitta med en kopp grönt te (som jag också häller i mig som en galning) och lyssna på massa julmusik.

 

Bara ett hysteriskt skrik som precis förstörde julefriden... Bäst att jag går och kollar det.

 

À bientôt! /Elin

 

 

 

Onsdag... Dagen då man känner att ens liv totalt saknar mening, typ.

 

Mina au-pairvänner förstår mig säkert när jag säger att man går in i den totala slappheten. Det vill säga att jag går rakt upp och sätter på mig mjukisbyxor, inte orkar sminka mig, inte orkar fixa håret, inte ens orkar ha jeans på mig. Jag ska ju ändå bara umgås med två barn som inte ens kan klä på sig själva haha.

 

För att ni ska få en idé om hur meningslös denna dagen är, detta har jag gjort idag:

- Plockat fram frukost

- Sovit 30 min medan barnen åt

- Tagit itu med gråt-inferno

- Lämnat (tvingat) dem på aktiviteter

- Läst lite, sovit 45 min till innan de skulle hämtas

- Lagat lunch, läst mer medan de lekte

- Gått till biblioteket tillsammans, lånat böcker

- Druckit en stor kopp kaffe för att vakna

- Somnat en timme till i soffan

- Duchat barnen och lagat middag

 

Där har ni 12 timmars arbetsdag, som avslutades med en enorm disk. Frågade mamman om hon inte funderade på att köpa en diskmaskin..? Och fick till svar: "Nä jag tycker inte att det är så jobbigt att leva utan." Nej kanske för att det är jag som diskar all disk!? Mööööh.

 

Nu måste jag byta vatten hos mina stackars fiskar!

À bientôt /Elin

Barnens fina pyntning haha!

 

 

 

 

 

 

 

Har haft en så himla mysig helg! Tilda har varit här och hälsat på mig, och vi har haft fullt upp med att shoppa, sitta på fik, gå på julmarknad, festa, shoppa lite mer, äta fransk mat och bara ha det grymt tillsammans. Har verkligen saknat henne så mycket!

 

På torsdag kommer mina brudar hit också, så det är fullt ös! Det kommer bli helt grymt tror jag!

 

Väntar verkligen på den första snön, hör att det precis blivit vitt och fint hemma i Göteborg. Här har löven bara börjat falla från träden och det är ungefär 8-10 grader och sol nästa varje dag. Så jag klagar inte, men det hade ändå varit mysigt med lite vinter och snö...

 

Annars går allting fint med barnen nu. Såklart är det alltid mindre utbrott av konflikter, gråt, skrik, osv men jag har börjat vänja mig antar jag. Och jag tror att jag vet bättre hur jag ska hantera dem nu efter några månader så att det går över fortare. Vilket känns otroligt skönt.

 

Nu måste jag skriva en uppsats om "Francois I och slottet Fontainebleu"... Wish me luck!

 

À bientôt /Elin