bonjourlafrance.blogg.se

Igår var en dålig dag, jag hade inget tålamod alls. Ingen lyssnade på mig, och när jag försökte hjälpa till med läxor fick jag himmlande med ögonen tillbaka. "Öh, du fattar ju ingenting." Fast jag mycket väl vet att 49-7 blir 42, och inte 43 som hon hade svarat. Jag försöker gång på gång förklara att jag faktiskt är en vuxen, som gått i skolan i hela 12 år, dvs 4 år längre än hon levt. Visst jag kan säga fel på franska ibland, men det betyder inte att jag inte kan räkna matte för åttaåringar, eller för den delen både stava och böja en hel hög med franska verb som hon inte ens lärt sig än. Jag brukar säga att eftersom jag är ungefär 12 år äldre än henne så kan vi utgå från att jag alltid har rätt. Men det verkar inte gå in, för när jag stod och tittade i bokhyllan på biblioteket säger hon; "Men varför tittar du i den hyllan? De där böckerna är ju för vuxna." Suck!

 

Idag var dock en bra dag, utan större kriser, och vi gjorde pizza i ungen till middag.

Det går verkligen upp och ner, men allt känns ändå så fruktansvärt långtråkigt. Mamman påpekade att varje gång hon kommer hem så står jag och lagar mat med mina hörlurar på, istället för att leka med barnen. Öh, hur ska jag kunna leka och laga mat samtidigt? Då blir det ingen middag lagom tills hon kommer hem.

Stunden när jag lagar mat är den bästa på hela dagen, jag får lyssna på radio. Dokumentärer, sommarprat, humorprogram. Men mest dokumentärer. (Ja jag är en tönt.)

Men jag tror att mina hjänceller håller på att tvina bort av intelligent understimulering på dagarna, när det enda sällskap jag har är två barn på 5 och 7 år. Jag blir i alla fall fruktansvärt rastlös.

 

Nu sitter jag i ett tomt och kolsvart hus och ska försöka väcka mitt huvud med en läxa till imorgon.

 

À bientôt /Elin