

Hoppas ni har det bra hemma i Sverige!

Bonsoir!
Nej. Nej nej nej. Det är allt jag hör varje dag. Jag är ganska säker på att Tess har kommit in i trotsåldern.
-Nu ska vi äta middag. "Nej jag vill inte." -Nu ska vi ta ett bad. "Nej jag vill leka." Vad den än är så säger hon bara nej. Och när jag sagt till henne tre gånger utan att hon lyssnade, tittade hon på mig, log ett trotsigt leende och gjorde om samma sak igen. Men då blev jag riktigt irriterad så det vågar hon nog inte göra om hoppas jag!
Jag tycker att det är jättesvårt att avgöra när man ska säga till och inte. Vissa saker tycker jag inte är så farligt, men som föräldrarna ibland säger till dem för, och vissa saker får de inte göra för mig, men som föräldrarna inte bryr sig så mycket om. Vid matbordet vill jag liksom att de sitter på sin plats, inte sjunger eller skriker, inte leker med maten, äter med kniv och gaffel och inte med hela ansiktet... Till exempel. Men de lär sig snabbt vad som är okej för mig och inte.
I söndags var jag och Nathalie (barnens mamma) på IKEA och storshoppade till hennes nya lägenhet. Lampor, köksutrustning, en bokhylla, och massa andra saker. Vi var där i säkert 4-5 timmar, och jag kan ju tillägga att hon har en mini-cooper så det var vääldigt trångt när vi var färdiga haha!
Jag gick runt och stortrivdes, översatte alla konstiga svenska namn till franska, och köpte hem massor av svensk mat. Köttbullar, lingonsylt, senapssill, kanelbullar, äpplepaj.... Och dessutom har jag hittat en mjölk som faktiskt går att dricka! Lycka.
Nu när det är lugnt och fridfullt i huset ska jag passa på att dricka te och titta på en film!
À bientôt /Elin
- Paris hette i början (för över 600 år sedan) "Lutetia Parisiorum". Lutetia kommer från det latinska ordet "lutum" som betyder lera, och Parisii kallades de keltiska bosättarna. Staden kallades alltså ungefär "den keltiska leran".
- Det kommer mer än 45 miljoner turister till Paris årligen, de flesta asiater och europeer.
- Eiffeltornet är den mest besökta turistattraktionen någonsin, och troligen den mest fotograferade. Ungefär 270 miljoner människor har varit uppe i tornet.
- Hittills har eiffeltornet målats om 18 gånger. I början var tornet mörkrött, sedan blekt ockragult (vid 1900-talets början). Numera är färgen ljust chokladbrun. Att måla om tornet tar 15 månader och det krävs 25 målare som enbart använder pensel.
- Med sina 17 universitet och 55 högskolor, har Paris den högsta koncentrationen av studenter i hela Europa.
- Les Halles är världens största tunnelbanestation.
- I de underjordiska gångarna som kallas Catacomberna, finns skelettdelar från ca 6 miljoner människor.
- Paris är en extremt multikulturell stad, och här bor procentuellt flest invandrare i Europa. Ca 37% av alla Frankrikes invandrare bor i Parisregionen.
- Franska nationaldagen den 14e juli firas pga stormningen av Bastillien år 1789, som inledde den franska revolutionen. Fängelset höll vanligtvis politiska fångar, men den 14e juli fanns där endast sju fångar, varav tre satt inlåsta för fylla eller dåligt uppförande och fyra för checkförfalskning.
- Guy de Maupassant hatade Eiffeltornet så mycket att han alltid åt lunch på en restaurant precis under tornet, eftersom det var den enda platsen i Paris där han slapp se "det förfärliga metallskelettet."
À bientôt! /Elin
Har varit på lite mer turistande i stan de senaste dagarna, och på en till välkomstpicknick med mina norska jentor idag. Mycket trevligt som vanligt! Men måste erkänna att jag också längar lite tills skolan börjar... :)



Idag har jag varit en duktig au pair. Har städat båda barnens rum, och sedan tagit hand om dem själv hela dagen, gjort läxor, lagat middag osv. Jag jobbar hos Nathalie denna veckan, men jag tror att det kommer fungera väldigt bra, ni vet kvinnor är rätt organiserade... Vi har redan gjort upp en middagslista för hela veckan, en veckoplanering på vad jag ska göra, och en lista på vad jag behöver handla imorgon. hon har vänner som kommer över på middag, och det är jag som lagar maten!







mysigaste tröjan någonsin!



Det känns som att jag har kommit in i familjen nu och jag känner mig mycket mer bekväm än i början. Föräldrarna har precis skilt sig, men det är ganska skönt att bo hos pappan, och eftersom han är man (inga fördomar här inte!) så har han ju inte så bra koll på att laga mat, handla, tvätta osv. Så då slipper jag känna att någon har sina vanor och tycker att jag gör något konstigt. Men nästa vecka är det mamma-vecka. Spännande!

À bientôt /Elin
Idag åkte jag till Place de l'Opéra för att skriva in mig på min skola. Det var bara det att gatan den låg på var i stort sätt omöjlig att hitta. Även om jag inte har världens mest slipade lokalsinne så ska det väl ändå gå att hitta en hyfsat stor gata! Men nä. Jag sprang runt i ösregnet i en halvtimme, gick in på varenda tvärgata, frågade personalen i tre olika fina butiker, (de snorkiga expediterna tittade alla ogillande på mig när jag droppade på deras nybonade golv) och hittade tillslut rätt. Bara för att upptäcka att jag var på fel skola. De hade samma namn, men den här skolan hade en grön skylt, den jag skulle till hade en blå skylt. Andas Elin, andas. Ut i regnet igen, och ner i metron.



Triumfbågen från under mitt paraply

Här är lite bilder:






Åshild, Michelle och jag

Iselin, Åshild och jeg! Koselig!
À bientôt /Elin


På eftermiddagen gav vi oss iväg till paken som ligger typ fem minuter hemifrån. På vägen dit följde barnen snällt med och var nöjda, men vi hann inte ens komma in genom grindarna innan Lilouo snubblade och skrapade sitt knä, och börjar storgråta. Varpå Tess inte vill gå till parken längre, håller fast sig i staketet, och börjar storgråta. Suck.


Man får unna sig lite efter en lång dag!
Det började när vi kom hem från parken (som förresten var så proppfull med ungar att det inte fanns någonstans att leka) och de ville titta på tv medan jag lagade middag. Men de började bråka om vilken kanal de skulle titta på, vem som skulle få hålla i kontrollen osv osv. De gnällde om att de ville ha makaroner istället för spagetti, att maten var för varm, att jag skar för stora bitar, att jag skar för små bitar, de ville inte sitta stilla, de ville inte äta, och när en av dem satte sig på bordet tog mitt tålamod helt enkelt slut! För mig behöver de inte sitta tyst och stilla och äta, men det finns gränser. Jag vrålade "NU RÄCKER DET!" och tog till min allvarligaste vuxen-blick. Det funkade faktiskt och de lugnade ner sig!
Bonsoir!
Först måste jag bara säga att jag ALDRIG i mitt liv vill köra bil i detta landet! Det är fullkomligt livsfarligt. Alla kör verkligen som galningar, och när man nästan håller på att krocka (det händer var femte minut) så vrålar folk svärord till höger och vänster genom de nedvevade rutorna.
Imorgon är jag ledig och tänkte gå på upptäcksfärd i stan!








À bientôt! /Elin